10 april 2014

Workshop dag tre

Det råder ett lugn i ateljen, där vi sitter utspridda på golv, stolar och soffa och virkar mattprover. Vi är mellan åtta och tio personer varje dag som testar grovlekar på virknålar, bredd på trasor i kombination med allas olika handlag.

Näst sista dagen på vår workshopvecka med Remakebolaget och fortfarande hoppas vi på att det här kan vara början på ett samarbete kring produktion av vår matta Re Orient.







8 april 2014

Artikel i ELLE Decoration

Re Rag Rug i Aprilnumret av ELLE Decoration!

Artikel i Vi

Re Rag Rug i senaste numret av tidningen Vi

Kulturpris

Vi har just mottagit årets Kulturpris från Kurt Perssons fond, Stockholm—Skanstull Rotaryklubb!
Tusen tack— vi är hedrade och väldigt glada över både pris och fin motivering!!


Remakebolaget - workshop

Första workshopdagen med Remakebolaget! Vi kör fyra dagar i sträck, tre timmar om dagen, för att träna och se om det sedan skulle fungera att reproducera vår matta Re Orient med hjälp av dessa sex par extra händer.

Kul och intensiv första dag





4 april 2014

Ying-sin Tsui




Ying-sin Tsui kommer från Malmö men studerar just nu Recycle Design på Eskilstuna Folkhögskola.  Efter studenten i Malmö gick hon en ettårig kulturkurs i Kina genom Hyllie parks Folkhögskola. Sedan tog hon ett basår i Konst & Form på Mullsjö folkhögskola. Hon har praktiserat hos oss under en vecka.


Berätta om året i Kina!
— Vi reste till Kunming i provinsen Yunnan där vi pluggade mandarin. Jag hade lite hjälp grammatisk av att jag talar kantonesiska hemma men det var svårt med uttal av vissa ord, det var som att lära sig ett nytt språk. 
Vi studerade också kinesisk kultur och historia och fick arbeta ideellt på ett kulturcenter i Kunming som skolan har ett samarbete med. Vi fick se en del hantverk och själva prova på att trycka med träsnitt och skriva kalligrafi. 
Den största behållningen av året är nog alla möten med människor som jag aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars. Vi gjorde också resor till minoritetsområden där de bodde väldigt primitivt på landsbygden. Det var helt nya och fantastiska upplevelser för mig.
Jag hade aldrig på fastlands-Kina tidigare, bara i det moderna Hong Kong som är väldigt likt en västerländsk storstad. Konsumtion och shopping är deras största turistattraktion och det är en intensiv och tätbefolkad storstad. De har inte satsat på sina grönområden vilket verkligen är önskvärt. 

Du går ju på en utbildning med fokus på recycling nu. Har du alltid varit intresserad av återbruk? 
 Jag har alltid varit intresserad av att värna om miljön, det är en viktig fråga, men det är först nu på min utbildning som jag blivit medveten om hur det de val jag gör i min vardag påverkar omvärlden. 

Jag tycker också att det är intressant med hållbar odling av mat och nästa vecka skall jag vara på Senneby Trädgård för att se hur de arbetar på en ekologisk gård. Jag skulle gärna testa på att Wwoofa, att under en längre tid bo och arbeta volontärt på ekologisk gård. Senare skulle jag vilja åka till Japan och göra det.

Finns det något recyclat material du föredrar att arbeta med?
 Det skulle nog vara papper i så fall. I Mullsjö hade jag ett slutprojekt där jag tillverkade skålar av papper och tapetprover. Det var då jag upptäckte hur roligt det var med återbruk och kom på att jag ville fördjupa mig i det. Därför sökte jag till Eskilstuna Folkhögskola. 
Jag ritar och tecknar mycket på olika papper men man kan ju göra så mycket annat med det. Ett papper kan vara så skört men också så tåligt, beroende på hur man använder det. Som första uppgift på utbildningen på Recycle Design flätade jag en tvättkorg av tidningspapper. Bilder på mina andra recycle-projekt samt teckningar finns på min hemsida www.ysten.wordpress.com.
Ying-sins korg av tidningspapper

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Klädbytardagar, lämnar till Second Hand. På skolan har vi också en Free-shop (vi kallar den Karmashoppen) där vi alla kan lämna och ta material. Jag gör just inte om kläder men jag gjort en jeansmatta till min syster.

Vad har du på golvet hemma?
— Ingenting just nu eftersom jag snart skall flytta. Vi har 'bara vanliga mattor' hemma i Malmö.

Vad är vanliga mattor?
— ja, IKEA-mattor typ.

Hur ser din närmaste framtid ut? 
— Jag tror att jag kommer att söka till Linnéuniversitetet i Växjö och deras Designprogram med inriktning på Hållbar utveckling. 

Vad gör du år 2016?
— Studerar, ritar och skapar i återbruk! Det är det jag verkligen älskar att göra! 

3 april 2014

Elin Olofsson


Elin Olofsson bor i Stockholm, är född i Hälsingland, uppvuxen på Gotland och studerar nu på HV Skola. Där går hon den nya ettåriga stickutbildningen. Tidigare läste hon Textil produktutveckling med entreprenörs- och affärsinriktning på Textilhögskolan i Borås. Som examensarbete gjorde hon en kartläggning av svensk ull och dess framtida användning (länk till uppsatsen)

Hur går det för den svenska ullen? 
— Det finns ingen efterfrågan överhuvudtaget. 
Det saknas infrastruktur för insamling och sortering som hade gett den svenska ullen större möjligheter att gå på export. I min arbetsgrupp sökte vi även metoder som skulle kunna lyfta symbios mellan industri, konsthantverk för att öka användningen av den svenska ullen..
I Sverige är det främst köttet man vill åt och ullen blir en restprodukt. Endast få satsar på att få fram bra ull på sina får. Överskottet grävs ned eller bränns istället för att ta tillvara på den.

Har du alltid varit intresserad av ull? 
 Nej, inte som nu. Vi hade egna får när jag var liten men som vuxen har jag tagit det till mig på ett annat sätt. Då bodde vi på Gotland och mina föräldrar hade 100-200 tackor som gav mycket ull. De lönespann en del hos bl a  Östergötlands Ullspinneri men för det mesta tog mamma hela skinn som hon sydde pälsar och västar av. Tyskland var hennes stora marknad under många år. 


Vad gjorde du efter studierna i Borås?
 Jag tog en fältstudiekurs genom högskolan då jag sökte praktik på Wålstedts. Efter praktiken blev jag kvar och arbetade som ullspinnerska under ett år. Jag lärde mig att sortera och göra ullblandninar till de olika garnerna, att tvätta, plysa (maskin som river upp ullstapeln och fluffar upp ullen innan den skall in i kardverket), karda till förgarn och spinna – hela kedjan i ullhanteringen. När man spunnit garn kan man ju göra tvåtrådiga garn om man vill, båda S och Z-spunnet garn (Z-spunnet garn används till tvåändstickning). Därefter hasplas garnet till härvor som sedan tvättas så att all spinnolja går ur. Sedan kan man färga garnet. 


Är det på grund av ullen som du sökt dig till Stickutbildningen på HV?
— Ja, I Borås låg fokus på teknisk textil vilket jag aldrig föll för. Jag tycker också att det är spännande med hållbarhetsfrågor och skulle gärna arbeta med det. Jag vill verka för att bättre ta till vara de lokala råvaror som vi har, ullen är en av dem. Det finns fler positiva miljöaspekter av att hålla får då de klarar sig på naturliga betesmarker och håller landskapen öppna. Även om man har får för köttet så måste man klippa dem en gång per år, det är lagstadgat. Förr släppte fåren sin egen ull genom att gnugga sig mot träd men nu är fåren avlade ifrån det. Ullen är en bonus och ett fantastiskt material.

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Jag lappar och lagar mina jeans och använder dem så länge jag kan. Jag sparar väl de flesta kläder som jag sen kan använda till olika saker. Annars går de till insamlingsorganisationerna. De senaste åren har jag minskat min klädkonsumtion och blivit alltmer medveten. Jag tänker efter innan jag köper. Om plagget skall hålla länge, då betalar jag gärna mer.

— Under utbildningen i Borås var jag engagerad i Rena Kläder som verkar för bättre arbetsförhållanden inom industrin i de textilproducerande länderna. Jag har alltid varit politiskt engagerad och väldigt intresserad av miljöfrågor inom olika områden. Vore jag inte textilare skulle jag nog vara trädgårdsmästare eller fårbonde.

Odlar du i stan?
— Nej men jag är är engagerad i Cyklopen som är ett kulturhus i Högdalen. Där har vi just startat en trädgårsgrupp för att börja odla utanför huset. Stadsodling är spännande och ett bra sätt att använda det offentliga rummet tillsammans i aktivitet som inte är kommersiell.
Hela Cyklopen-huset är som ett stort växthus, man kan odla inom- och utomhus. Nu jobbar vi på att få igång tomten inför sommaren.

Du har rest runt i Indien? Berätta om din textilresa till Indien
— Efter två backpackerresor runt i landet ville jag se något annat och planerade därför en egen textilresa. 2006-2007 spenderade jag fyra månader i Indien och besökte bl a Rajastan och Gujarat. Jag tittade efter olika tekniker som t ex tie-and-dye, blockprint, broderi och besökte kvinnorna i en stam i södra Gujarat som gör fantastiska folkliga applikationer. Och världens bästa textilmuseum måste vara det i Ahmedabad!

En av Elins stickade tröjor av svenskt ullgarn

Vad har du på golvet hemma?
— Jag har bara trasmattor som min mamma vävt.

Du har köpt en stickmaskin? Vad skall du göra på den?
— Jag vill sticka ylletröjor av svenskt ullgarn. 

Vad gör du år 2016?
—  Ingen aning, vad som helst! Jag skulle vilja kanske få igång en produktion av stickade ylletröjor och koftor av svenskt ullgarn. Det kanske blir andra produkter, det får vi se.


modellbygge Landskrona

I sommar är vi inbjudna av Skånes hemslöjdsförbund i samarbete Landskrona museum att ställa ut Re Rag Rug på museet.  Vernissagen blir den 8 juni och utställningen pågår till den 3 augusti. (Välkomna!!)

Utställningsytan är på ca 200 kvm så vi måste använda både väggar och golv. Vi prövar oss fram i liten skala.





koncentration i studion

Vi jobbar på tillsammans med våra flitiga praktikanter Elin Olofsson från den nya ettårsutbildningen i stickning på HV, och Ying-Sin Tsui från den ettåriga utbildningen i Recycle Design på Eskilstuna Folkhögskola.

Fint med några extrahänder just nu! Vi har många små bollar virvlande i luften, mycket att justera och avsluta och många trådar att följa upp.

 
 Och så måsta man ladda batterierna emellanåt

2 april 2014

Packning och transport

Vi måste lösa packning och transport av mattorna nu när de ska på turné.

Landskrona står närmast på tur, följt av Härnösand och vem vet var sedan, kanske måste de flera veckor på båt eller minst en vecka med flyg.
Helst vill vi ha mattorna rullade men vi undersöker vilka som skulle kunna vikas och packas i lådor om de inte blir liggande för länge. Eller kan de rullas men ändå passa i lådor. På pall eller inte.
Många av de är skrymmande och transportkostnader drar lätt iväg.

Dagen har ägnats åt att mäta, väga, rulla, vika och som tur är har vi Elin och Ying Sin hos oss denna vecka som håller koll på siffrorna.







26 mars 2014

hemåt igen

På väg hemåt.  Intensiva dagar har det varit och en fin resa.

Nu ska vi vila litegrann för på måndag sätter vi igång med full fart - ihop med två nya praktikanter!

25 mars 2014

kokosnötsförfriskningar




Elna Evensen

Elna Evensen

Vi är på besök hemma hos Elna Evensen i Tirupur, en textilstad i Tamil Nadu i södra Indien, där hon bott och arbetat de senaste 20 åren. Sedan 1993 har hon varit anställd av Linum som sömnads- och kvalitetsansvarig for produktionen.

Elna är från Skjervöy i nordligaste Norge och utbildade sig inom kjol och dräkt på en yrkesskola i Alta, sedan en längre utbildning inom sömnad och mönsterkonstruktion. Hon har arbetat som skräddare, mönsterkonstruktör och har även undervisat i dessa ämnen.

Då syr du förstas alla dina kläder själv?
- Jag har sytt mina egna klæder sedan jag var 12 år. Alldeles nyligen hittade jag några gamla plagg på vinden som min mamma sparat och märkt ' sytt av Elna'. Jag älskar att sy och har ett syrum i min lägenhet även om jag har en hel fabrik att tillgå!

Om Elna sysslat med idrott skulle hon säkert ha ägnat sig åt någon extremsport. Nu är hennes passion textil, hantverk och sömnad. Hon behöver varken äta eller sova när hon har fått en idé, tanken måste bara förverkligas och händerna är hennes redskap. 








Berätta hur du hamnade i Tirupur?
- Jag arbetade frilans som mönsterkonstruktör och modellskräddare i Lillesand i Norge och hade uppdrag för bl a Turi Form. Linum producerade vid den tiden hennes kollektioner och hon visste att SvenKempe letade efter någon som kunde utveckla syfabriken hos Emperor Textiles i Indien. 

Vi möttes på huvudkontoret i Uppsala och när jag åkte hem till Norge gav Sven mig ett kuvert att öppna först när jag kommit hem. I kuvertet låg en biljett till Indien och jag reste hit för första gången 1993, helt själv för att se vad arbetet innebar. Jag hade inte rest mycket alls och jag blev helt förälskad i landet! Naturligtvis tog jag jobbet!



Tre fabriker skulle samordnas och jag fick fria händer av A. Palniswamy som äger Emperor att bygga upp strukturen. Skräddarna skulle lära sig sy produkter som skulle hålla europeisk standard. Den kvalitet Linum är känd för idag. 
Det handlade om så enkla saker som att lära sig vikten av att följa en trådrak, riktningar av varp och väft, sy fint, med tråd som håller och att hitta leverantörer av blixtlås som fungerar. Kvalitet är något jag predikat i alla led, från tillskärare till skräddare och från kvalitetskontrollanter till de som slutligen packar produkterna. Det finns inga genvägar till bra kvalitet.


Hur kommunicerar man med människor som inte pratar ens eget språk?
-  Händerna talar och ögonen talar.  Jag ar skräddare. ‘I am a tailor'. Det säger jag till alla jag möter och arbetar med. Det gör att jag får direkt kontakt med skräddarna på fabrikerna, jag kan deras jobb och de vet att jag kan arbeta, inte bara bestämma.




Det låter hektiskt?!
- Ja det är intensivt och vissa saker inte alltid så lätta om hemma. Vi tar för givet att strömmen skall fungera 24 timmar om dygnet, att hoppa pa en buss till for att handla. I Indien det ett styr med ALLT. 
Jag reser hem till Norge på somrarna två månader, njuter av midnattssolen, andas frisk luften och fyller på batteriet. Jag har förstås en syateljé där också. Att stå vid klippbordet, sitta vid symaskinen,  experimentera och lösa tekniska problem är  mitt sätt att varva ned och få tid att tänka, meditation helt enkelt. Jag har också en liten butik där jag säljer en del textilt hantverk bla tovade ullmattor med broderier från Kashmir. Vid fyra tillfällen har jag rest dit och det är en otrolig plats.


Du har på dessa år nästan blivit halvindisk. 
Vad är det som är så speciellt med Indien?
- Jag tror att jag bott här i ett tidigare liv. Jag trivs hemma i Norge men alltid känt att jag inte riktigt passar in. I Indien känner jag mig bara så hemma. 
Jag möter människor på gatan och det säger bara PANG! Kulturen, kläderna, maten, all energi och fart, att det aldrig står stilla. Allt är möjligt även om det verkar omöjligt. Jag har rest runt mycket i Indien och det finns så många fler platser att utforska.
Folket är fantastiska,varma och spontana. 

Och så jag träffat människor som har träffat Gandhi. 
- Tänk! 




Snabbvisit hos Alpha

Sista dagen i Indien och vi har lämnat Tirupur för Delhi och Noida där vi besöker Anu i showroomet på Alpha Corporation. De hjälper oss att tillverka de handstickade plädarna Squeeze Me Hold Me

Plädarna handstickas av kvinnor i staden Ludhiana men de vill inte så gärna vill vara med på bild. Nästa gång vi reser hit ser vi fram emot att göra en tur till dit för att träffa dem och hitta ett annat sätt att presentera.

Alpha Corporation specialitet är handvävning av främst plädar. De tillverkar många vackra plädar i alla möjliga ullmaterial och tekniker. Rajnish Behal som äger företaget är en entusiastisk textilproducent som tycker verkligen tycker om att utveckla tekniker vilket gör det extra roligt för oss att samarbeta med dem.